Information om SANTs årsmöte/konferens 2010

(Vidarebefordra gärna till antropologiskt intresserade i Skandinavien:)

SVERIGES ANTROPOLOGFÖRBUND (SANT) inbjuder till årskonferens 2010
Tema: ”Kultur, makt och miljö”

Humanekologiska avdelningen, Lunds universitet, Geocentrum, Sölvegatan 10, 27-28 mars 2010

2010 års möte med Sveriges Antropologförbund är förlagt till Lunds universitets Humanekologiska avdelning, vars fyra disputerade lärare och forskare samtliga är antropologer. Plenarföreläsning kommer att hållas av professor Susan Paulson, Miami University, Ohio, som från januari är gästprofessor vid Humanekologiska avdelningen. Hon har bland annat (med Lisa Gezon) redigerat boken Political Ecology Across Spaces, Scales, and Social Groups (Rutgers University Press, 2004).
Abstracts och presentationer

Programmet för årskonferensen är nu färdigt (se nästa inlägg). Glädjande nog räknar vi med omkring 50 medverkande, av vilka nästan 40 presenterar papers, sju är discussants och ytterligare några presenterar nya böcker och avhandlingar. Det är nu dags att senast den 10 mars till alf.hornborg@hek.lu.se skicka in abstracts till presentationer, som skall göras tillgängliga för discussants och övriga deltagare. De som vill presentera med hjälp av PowerPoint behöver endast medföra USB-minne. Tänk på att de 20 minuter som varje presentation har tilldelats bör inkludera fem minuters frågestund och ytterligare en minut för talarväxling och ev. förflyttningar mellan konferensrummen. Själva presentationen bör således inte ta mera än omkring 14 minuter. Vi vill uppmana panelarrangörer (tillika ordförande) att omutligt se till att detta schema följs. Observera att tillfälle till allmän slutdiskussion kring panelerna 1 och 2, för att lämna utrymme för SANT:s årsmöte kl. 18-19 på lördagen, erbjuds först kl. 15.40 på söndagen.

Anmälan och avgift
Anmälan görs till alf.hornborg@hek.lu.se senast den 10 mars. Deltagare i konferensen skall ha inbetalt årsavgift till SANT (200:- kr för disputerade; 100:- kr för icke-disputerade) samt konferensavgift (400:- kr), som antingen kan betalas till SANT:s plusgironummer 485 99 83-1 eller kontant i samband med registrering den 27 mars. I konferensavgiften ingår en trerättersmiddag hos restaurant Café Finn med fisk-, kött- resp. vegetariskt alternativ, två luncher samt två kaffemål. Glöm inte att vid anmälan ange kostönskemål.

Resor och logi
Tänk på att ju tidigare ni köper tågbiljetterna till Lund desto billigare blir de. (Vi hoppas verkligen att tågtrafiken åter fungerar i slutet av mars!) För övernattning i Lund den 27 mars erbjuder Hotel Concordia (Stålbrogatan 1, tel. 046-13 50 50) enkelrum för 800:- kr och dubbelrum 1.100:- kr (550:- kr per person), om bokning sker före 5 mars och ni anger att ni deltar i SANT-mötet. Hotel Concordia ligger omkring tio minuters gångväg från konferenslokalerna och omkring fem minuters gångväg från Café Finn.

Varmt välkomna!


Programförklaringen inför konferensen:
Antropologin har sedan begynnelsen intresserat sig för hur människor i olika kulturella sammanhang förhåller sig till sin ekologiska omgivning. Delvis kan detta intresse förklaras av att de människor som antropologin traditionellt studerade ofta levde ”nära naturen”, det vill säga på landsbygden och utan tillgång till modern teknologi. Men delvis har antropologins intresse för icke-moderna människors naturumgänge varit ett uttryck för en kritik av urban västerländsk civilisation, som betraktats som ekologiskt ohållbar. Generationer av antropologer har diskuterat hur Kultur och Natur förhåller sig till varandra. För femtio år sedan var det en utbredd uppfattning bland antropologer att kultur utgjorde en evolutionär anpassning till en objektiv och begränsande miljö. För tjugo år sedan betonades i stället att miljön var kulturellt konstruerad. Sedan dess har flera antropologer försökt problematisera och upplösa själva distinktionen mellan kultur och natur – som en kulturell företeelse i sig värd att studera. Samtidigt har allt fler fokuserat på hur människors relationer till miljön formas av maktstrukturer på såväl lokal som global nivå. Antropologin har således kunnat uppvisa en rad alternativa perspektiv på mänskligt naturumgänge: från kulturekologi och kulturmaterialism till strukturalisternas symboliska ekologi, Batesons andliga ekologi, arkeologernas historiska ekologi och den numera expansiva politiska ekologin. Till listan bör även räknas den kognitiva antropologins intresse för etnobiologi, liksom fenomenologiska ansatser. Vad kan antropologin med sina breda och tvärvetenskapliga perspektiv idag tillföra den överallt närvarande diskussionen om ekologisk och social hållbarhet, klimatförändring, sinande oljereserver, ekologiska fotavtryck och global miljörättvisa? På vilka sätt kan våra kulturanalytiska redskap användas för att belysa mänskliga relationer till miljöer av olika slag, från urbana centra till landskap med olika grader av mänsklig påverkan? Och på vilka sätt formas dessa relationer och miljöer av maktstrukturer som för att synliggöras också kräver ett kulturanalytiskt perspektiv?

De sju paneler som bildar stommen i programmet:
1. Surviving constructionism and eco-colonialism in indigenous landscapes (arrangör: Hugh Beach). The subsistence livelihoods, social fabric, and cultures of indigenous peoples are impacted heavily by rapid climatic change, but all the more rapidly and heavily by anthropogenic laws and policies. Rapid developments on the research front: including the insights of political ecology concerning the human influence on “natural landscapes” and similarly, the inevitable negotiation of essentialistic and constructivistic elements of ethnicity which question the epistemological status of terms such as “indigenous”, have broadened our understanding of human realities, but have also occasioned new vulnerabilities for indigenous populations. If nature has always been landscaped, then extractive industries can claim to be doing nothing different and even to be driven by the demands of global sustainability. If terms such as “indigenous” or “Native” are simply political constructs, then who are these people? And why should one abide by resource allocations made according to those constructs? Perhaps indigenous landscapes have never really been so sustainable? Perhaps the new and increasing pressures of rapid climatic change justify new terms for human user categories and new regulations over the resources they use? Such arguments leave the field wide open to strategies of greed and both social and environmental destruction. New forms of eco-colonialism appear as Big Business sometimes abetted by Big Science strangle small-scale traditional livelihoods under the banner of protecting the world. At no time previously have traditional lifestyles come under such threat or have the moral justifications for their continuity of self-determined development appeared weaker. This session will seek to address these issues by bringing together researchers to illuminate current conditions. Discussant: Susan Paulson.

2. Making Sense of Copenhagen: The Anthropology of Global Events (arrangör: Beppe G. Karlsson). The UN Climate Change conference in Copenhagen, in December 2009, gathered a larger number of heads of states than any other previous international conference. The expectations were also soaring, the message being that it was time to act. Tough measures to reduce emissions of carbon dioxide world-wide could no longer wait. But to the disappointment of many, the conference got stalled by procedural questions, organizational conflicts, leaking drafts, and divisions especially between “developed” and “developing” countries. Disclosed e-mail correspondence between leading climate scientists prior to the conference offered the “skeptics” further space to question whether the globe actually was heating up. In this panel we seek to unravel the “Copenhagen debacle” - what happened and why? Rather than full papers, we ask participants to prepare 15-minute interventions suggesting how to make sense of Copenhagen and further to envision the type of anthropology best suited to study global events of this kind. Discussant: Andreas Malm.

3. Antropologin och det offentliga samtalet (arrangör: Mikael Kurkiala). När den brittiska tidskriften Prospect sommaren 2004 listade de 100 mest tongivande brittiska intellektuella var inte en enda antropolog med på listan. En motsvarande lista i Sverige skulle förmodligen ge ett liknande resultat. Thomas Hylland Eriksen skriver i Anthropology Today 21:2 (2005) att “Anthropology is, plainly, not where it ought to be. Even the most brilliant anthropological scholarship is scarcely known outside of the academy.” Antropologer kan, teoretiskt sett, figurera på två olika sätt i det offentliga samtalet: a) som regionala experter och b) som allmänintellektuella. Dessa tänkbara funktioner avspeglar antropologins dubbelhet – läran om människan kan implicera både läran om den historiskt och geografiskt situerade människan (det specifika), men också om det mänskliga (det universella). Till denna session uppmanas forskare, disputerade såväl som odisputerade, att ge bidrag och förslag till, och exempel på, hur ett antropologiskt perspektiv kan ta sig ut ur de slutna seminarierummen och aktivt ta del av och befrukta det offentliga samtalet och belysa aktuella frågor i vår tid. Givet konferensens bärande tema uppmuntras i synnerhet bidrag som kan påvisa det antropologiska perspektivets relevans för frågor som berör ”kulturella och politiska aspekter av mänskliga miljörelationer i vidaste bemärkelse”. Discussant: Kenneth Hermele.

4. Kan man samarbeta med naturvetare? Antropologisk miljöforskning och naturvetenskap på Sveriges Lantbruksuniversitet (arrangör: N. Thomas Håkansson). Akademisk socialantropologi i Sverige bedrivs numera på många tvärvetenskapliga institutioner, något som medför samarbete över ämnesgränserna både med avseende på forskning och undervisning. Ämnesöverskridande arbete har sina svårigheter och belöningar. I bästa fall kan forskare från olika utgångspunkter och traditioner kan lära sig av varandra och bredda sin kompetens och teoretiska utveckling men skillnader kan också leda till konflikter och faktionalisering. Detta har skett på flera amerikanska universitet där t.o.m. socialantropologer delat upp sig med avseende på deras teoretiska inriktningar: humanistiskt gentemot naturvetenskapligt inspirerade synsätt. Ämnesskillnader blir naturligtvis ännu svårare att överbrygga när det gäller samarbete med naturvetare. Denna session presenterar forskning och reflektioner kring tvärvetenskap från antropologiskt inriktade forskare och lärare på ett i huvudsak naturvetenskapligt universitet. Discussant: Gudrun Dahl.

5. Miljö, ojämlikhet och antropologi i urbana sammanhang (arrangörer: Susann Ullberg & Charlotta Widmark). Starka urbaniseringsprocesser pågår i världen och det sias om huruvida framtidens städer blir hållbara eller okontrollerbara konflikthärdar. Urbana platser förändras, det ställs nya krav på miljön, konflikter skapas om resurser, nya grupper tar plats och andra drar sig tillbaka. Antropologin har en roll att spela för att förklara vad urbaniseringsprocesserna innebär i termer av tillhörighet, synlighet, ojämlikhet och maktrelationer. Hur manifesteras förhållandet mellan miljö och ojämlikhet i urbana sammanhang? Hur uppkommer konkreta och symboliska gränsdragningar och hur förändras maktkonstellationerna? Vem kontrollerar det som betraktas som värdefullt, såsom naturresurser och strategiska platser, och vart tar det som betraktas som värdelöst vägen? Över hälften av världens befolkning lever nu i städer eller urbana miljöer, och det är också här den globala ekonomins centra återfinns. Forskare har hävdat att oavsett var vi bor, lever vi alla i en urbaniserad värld och har i någon mening också urbana levnadssätt (se t ex Amin & Thrift 2002). Denna panel inbjuder till diskussion i den urbana antropologins tecken. Vilken är statusen och riktningen på denna, och vilken relevans har en specifik urban antropologi för att diskutera människors livsbetingelser i världens städer? Städer är socialt producerade genom olika historiska och materiella processer men konstrueras också genom relationer och vardagligt meningskapande (Low, 2003). Urbanitet som ett rumsligt fenomen definieras ofta utifrån begreppen täthet, storskalighet, komplexitet och mångfald. Ytterligare en diskussion som aktualiserats genom klimatförändringen är frågan om städer och hållbarhet. Hur tar sig sådana urbana processer uttryck och vad betyder de för människorna som lever ’urbant’? Vilka kulturanalytiska och metodologiska redskap har antropologin idag för att studera dem? Discussant: Ulf Hannerz.

6. Antropologiskt engagemang i internationellt utvecklingsbistånd: praktiker, diskurser och etik (arrangör: Sten Hagberg). Historiskt sett har antropologer länge haft ett betydande engagemang i utvecklingsfrågor, internationellt bistånd och humanitär hjälp. Inom projekt och program och konkreta insatser har antropologiska perspektiv varit betydelsefulla vare sig det har gällt insatser rörande skogsförvaltning, vatten och sanitet, utbildning, hälsa och sjukvård, folkligt deltagande och jämställdhet, eller mer övergripande kapacitetsuppbyggnad, organisationsutveckling och metodutveckling. I den akademiska debatten kring utvecklingsantropologi har det alltmer dragits en skiljelinje mellan utvecklingsantropologi (Anthropology of Development) och biståndsantropologi (Development Anthropology). Medan den förra intresserar sig för utveckling som ett antropologiskt fält – som ett samtida fenomen som kräver antropologisk analys och förståelse – är den senare fokuserad på det praktiska arbetet med förändringsprocesser i program, projekt och sektorer. Denna skiljelinje har i praktiken delat upp det akademiska studiet av utveckling, ofta baserat på universiteten, och det praktiska arbete som antropologer inom bistånd och humanitär hjälp utför. Denna workshop har som utgångspunkt att skiljelinjen mellan utvecklingsantropologi och biståndsantropologi är olycklig, problematisk och bör överbryggas av i huvudsak två skäl: för det första måste praktiskt antropologiskt arbete i biståndet grundas i teoretiska, metodiska och etnografiska insikter och kunskaper; och för det andra måste akademiskt förankrad utvecklingsantropologi baseras på empiriska och praktiska erfarenheter av biståndets förutsättningar, organisationsformer och dagliga praktik. I ljuset av biståndets förändrade karaktär med färre projekt och program och med större fokus på sektorstöd och generellt budgetstöd till partnerlandet på basis av en nationell fattigdomsstrategi (utarbetad med stöd av och tillsammans med givarna) är det nödvändigt att förnya diskussionen om olika former av antropologiskt engagemang i biståndet. Genom att undersöka praktiker, diskurser och etiska frågor syftar denna workshop att belysa och undersöka centrala frågeställningar av ett antropologiskt engagemang i internationellt utvecklingsbistånd. Deltagare kan exempelvis vara antropologer som arbetar som handläggare, forskare, lärare, konsulter, rådgivare eller volontärer. Workshopdeltagarna inbjuds särskilt att fundera kring frågor som reflexivitet, professionalisering och engagemang. Discussant: Steve Sampson.

7. Antropologi utanför den antropologiska miljön (arrangörer: Oscar Andersson & Torbjörn Friberg). Antropologi på hemmaplan i USA började inom ramen för vad som har kommit att benämnas Chicagoskolan. I skolan ingick såväl antropologer som sociologer som intresserade sig för olika dilemman och problem i det framväxande amerikanska samhället. En av de ledande personerna under skolans senare period (1930–1950-tal) var en idag mer eller mindre bortglömd socialantropolog vid namn W. Lloyd Warner som ledde Committee on Human Relations in Industry i Chicago under 1940-talet. Kommittén bedrev tillämpad forskning och var en fortsättning på human relation-skolan och bedrev privatfinansierade fältarbeten i bl.a. industrier, mentalsjukhus, restauranger och sjukhus. Forskningstraditionen kom senare att benämnas för industriantropologi och var ett sätt för antropologer att finna nya forskningsvägar utanför den etablerade akademiska kärnmiljön (Andersson 2003; 2007). I sin begynnelse var antropologin en disciplin som studerade ”den andre” på ett geografiskt och mentalt avstånd. De västerländska antropologerna studerade andra kulturer ofta med fokus på ett specifikt exotiskt fenomen: Malinowski studerade kula på Trobrianderna, Mead hade fokus på ungdomar och gender på Samoa emedan Evans-Pritchard riktade sin uppmärksamhet mot häxeri bland Azande. Den antropologiska disciplinens karaktäristika förändrades emellertid i samband med de postmoderna strömningarna under 1980-talet. En konsekvens av denna komplexa teoretiska och politiska period blev att antropologerna alltmer började studera den egna kulturen (Jackson 1987, Messerschmidt 1981). Frågan här är var vi befinner oss idag? Om vi har sett att många antropologer idag gör antropologi på hemmaplan kan vi samtidigt betrakta en liknande trend som uppstod under 40-talets Chicago, dvs. att många antropologer söker nya forskningsvägar utanför den etablerade akademiska miljön. Vad händer idag med det antropologiska ämnet då det bedrivs utanför dess egna disciplinära gränser? Vilken slags forskning bedriver antropologer idag när de befinner sig inom andra discipliner som sociologi, socialt arbete, folkhälsovetenskap, vetenskapsstudier, ekonomi etc.? Vilken slags antropologi återfinner vi idag på hemmaplan? Kom och presentera/diskutera din egen forskning om du känner dig marginaliserad inom den antropologiska miljön. Discussant: Helena Wulff.