Förslag till presentationer senast 12 februari

SVERIGES ANTROPOLOGFÖRBUND (SANT) inbjuder till årskonferens 2010
Tema: ”Kultur, makt och miljö”
Humanekologiska avdelningen, Lunds universitet, 27-28 mars 2010

Det är nu dags att senast den 12 februari till alf.hornborg@hek.lu.se skicka in titlar på förslag till papers/presentationer (max. 20 minuter inkl. diskussion) som ansluter till något av de sessionsförslag som anges nedan:

1. Surviving constructionism and eco-colonialism in indigenous landscapes (arrangör: Hugh Beach). The subsistence livelihoods, social fabric, and cultures of indigenous peoples are impacted heavily by rapid climatic change, but all the more rapidly and heavily by anthropogenic laws and policies. Rapid developments on the research front: including the insights of political ecology concerning the human influence on “natural landscapes” and similarly, the inevitable negotiation of essentialistic and constructivistic elements of ethnicity which question the epistemological status of terms such as “indigenous”, have broadened our understanding of human realities, but have also occasioned new vulnerabilities for indigenous populations. If nature has always been landscaped, then extractive industries can claim to be doing nothing different and even to be driven by the demands of global sustainability. If terms such as “indigenous” or “Native” are simply political constructs, then who are these people? And why should one abide by resource allocations made according to those constructs? Perhaps indigenous landscapes have never really been so sustainable? Perhaps the new and increasing pressures of rapid climatic change justify new terms for human user categories and new regulations over the resources they use? Such arguments leave the field wide open to strategies of greed and both social and environmental destruction. New forms of eco-colonialism appear as Big Business sometimes abetted by Big Science strangle small-scale traditional livelihoods under the banner of protecting the world. At no time previously have traditional lifestyles come under such threat or have the moral justifications for their continuity of self-determined development appeared weaker. This session will seek to address these issues by bringing together researchers to illuminate current conditions.

2. Making Sense of Copenhagen: The Anthropology of Global Events (arrangör: Beppe G. Karlsson). The UN Climate Change conference in Copenhagen, in December 2009, gathered a larger number of heads of states than any other previous international conference. The expectations were also soaring, the message being that it was time to act. Tough measures to reduce emissions of carbon dioxide world-wide could no longer wait. But to the disappointment of many, the conference got stalled by procedural questions, organizational conflicts, leaking drafts, and divisions especially between “developed” and “developing” countries. Disclosed e-mail correspondence between leading climate scientists prior to the conference offered the “skeptics” further space to question whether the globe actually was heating up. In this panel we seek to unravel the “Copenhagen debacle” - what happened and why? Rather than full papers, we ask participants to prepare 15-minute interventions suggesting how to make sense of Copenhagen and further to envision the type of anthropology best suited to study global events of this kind.

3. Antropologin och det offentliga samtalet (arrangör: Mikael Kurkiala). När den brittiska tidskriften Prospect sommaren 2004 listade de 100 mest tongivande brittiska intellektuella var inte en enda antropolog med på listan. En motsvarande lista i Sverige skulle förmodligen ge ett liknande resultat. Thomas Hylland Eriksen skriver i Anthropology Today 21:2 (2005) att “Anthropology is, plainly, not where it ought to be. Even the most brilliant anthropological scholarship is scarcely known outside of the academy.” Antropologer kan, teoretiskt sett, figurera på två olika sätt i det offentliga samtalet: a) som regionala experter och b) som allmänintellektuella. Dessa tänkbara funktioner avspeglar antropologins dubbelhet – läran om människan kan implicera både läran om den historiskt och geografiskt situerade människan (det specifika), men också om det mänskliga (det universella). Till denna session uppmanas forskare, disputerade såväl som odisputerade, att ge bidrag och förslag till, och exempel på, hur ett antropologiskt perspektiv kan ta sig ut ur de slutna seminarierummen och aktivt ta del av och befrukta det offentliga samtalet och belysa aktuella frågor i vår tid. Givet konferensens bärande tema uppmuntras i synnerhet bidrag som kan påvisa det antropologiska perspektivets relevans för frågor som berör ”kulturella och politiska aspekter av mänskliga miljörelationer i vidaste bemärkelse”.

4. Kan man samarbeta med naturvetare? Antropologisk miljöforskning och naturvetenskap på Sveriges Lantbruksuniversitet (arrangör: N. Thomas Håkansson). Akademisk socialantropologi i Sverige bedrivs numera på många tvärvetenskapliga institutioner, något som medför samarbete över ämnesgränserna både med avseende på forskning och undervisning. Ämnesöverskridande arbete har sina svårigheter och belöningar. I bästa fall kan forskare från olika utgångspunkter och traditioner kan lära sig av varandra och bredda sin kompetens och teroetiska utveckling men skillnader kan också leda till konflikter och faktionalisering. Detta har skett på flera amerikanska universitet där t.o.m. socialantropologer delat upp sig med avseende på deras teoretiska inriktingar: humanistiskt gentemot naturvetenskapligt inspirerade synsätt. Ämnesskillnader blir naturligtvis ännu svårare att överbrygga när det gäller samarbete med naturvetare. Denna session presenterar forskning och reflektioner kring tvärvetenskap från antropologiskt inriktade forskares och lärares på ett i huvudsak naturvetenskapligt universitet. (Presentationer av bl.a. Örjan Bartholdson, Yvonne Gunnarsdotter, N. Thomas Håkansson, Karl-Johan Lindholm.)

5. Miljö, ojämlikhet och antropologi i urbana sammanhang (arrangörer: Susann Ullberg & Charlotta Widmark). Starka urbaniseringsprocesser pågår i världen och det sias om huruvida framtidens städer blir hållbara eller okontrollerbara konflikthärdar. Urbana platser förändras, det ställs nya krav på miljön, konflikter skapas om resurser, nya grupper tar plats och andra drar sig tillbaka. Antropologin har en roll att spela för att förklara vad urbaniseringsprocesserna innebär i termer av tillhörighet, synlighet, ojämlikhet och maktrelationer. Hur manifesteras förhållandet mellan miljö och ojämlikhet i urbana sammanhang? Hur uppkommer konkreta och symboliska gränsdragningar och hur förändras maktkonstellationerna? Vem kontrollerar det som betraktas som värdefullt, såsom naturresurser och strategiska platser, och vart tar det som betraktas som värdelöst vägen? Över hälften av världens befolkning lever nu i städer eller urbana miljöer, och det är också här den globala ekonomins centra återfinns. Forskare har hävdat att oavsett var vi bor, lever vi alla i en urbaniserad värld och har i någon mening också urbana levnadssätt (se t ex Amin & Thrift 2002). Denna panel inbjuder till diskussion i den urbana antropologins tecken. Vilken är statusen och riktningen på denna, och vilken relevans har en specifik urban antropologi för att diskutera människors livsbetingelser i världens städer? Städer är socialt producerade genom olika historiska och materiella processer men konstrueras också genom relationer och vardagligt meningskapande (Low, 2003). Urbanitet som ett rumsligt fenomen definieras ofta utifrån begreppen täthet, storskalighet, komplexitet och mångfald. Ytterligare en diskussion som aktualiserats genom klimatförändringen är frågan om städer och hållbarhet. Hur tar sig sådana urbana processer uttryck och vad betyder de för människorna som lever ’urbant’? Vilka kulturanalytiska och metodologiska redskap har antropologin idag för att studera dem? (Presentationer av bl.a. Charlotta Widmark, Thaïs Machado Borges, Susann Ullberg, Lissa Nordin, Mark Graham, Tova Höjdestrand.)

6. Antropologiskt engagemang i internationellt utvecklingsbistånd: praktiker, diskurser och etik (arrangör: Sten Hagberg). Historiskt sett har antropologer länge haft ett betydande engagemang i utvecklingsfrågor, internationellt bistånd och humanitär hjälp. Inom projekt och program och konkreta insatser har antropologiska perspektiv varit betydelsefulla vare sig det har gällt insatser rörande skogsförvaltning, vatten och sanitet, utbildning, hälsa och sjukvård, folkligt deltagande och jämställdhet, eller mer övergripande kapacitetsuppbyggnad, organisationsutveckling och metodutveckling. I den akademiska debatten kring utvecklingsantropologi har det alltmer dragits en skiljelinje mellan utvecklingsantropologi (Anthropology of Development) och biståndsantropologi (Development Anthropology). Medan den förra intresserar sig för utveckling som ett antropologiskt fält – som ett samtida fenomen som kräver antropologisk analys och förståelse – är den senare fokuserad på det praktiska arbetet med förändringsprocesser i program, projekt och sektorer. Denna skiljelinje har i praktiken delat upp det akademiska studiet av utveckling, ofta baserat på universiteten, och det praktiska arbete som antropologer inom bistånd och humanitär hjälp utför. Denna workshop har som utgångspunkt att skiljelinjen mellan utvecklingsantropologi och biståndsantropologi är olycklig, problematisk och bör överbryggas av i huvudsak två skäl: för det första måste praktiskt antropologiskt arbete i biståndet grundas i teoretiska, metodiska och etnografiska insikter och kunskaper; och för det andra måste akademiskt förankrad utvecklingsantropologi baseras på empiriska och praktiska erfarenheter av biståndets förutsättningar, organisationsformer och dagliga praktik. I ljuset av biståndets förändrade karaktär med färre projekt och program och med större fokus på sektorstöd och generellt budgetstöd till partnerlandet på basis av en nationell fattigdomsstrategi (utarbetad med stöd av och tillsammans med givarna) är det nödvändigt att förnya diskussionen om olika former av antropologiskt engagemang i biståndet. Genom att undersöka praktiker, diskurser och etiska frågor syftar denna workshop att belysa och undersöka centrala frågeställningar av ett antropologiskt engagemang i internationellt utvecklingsbistånd. Deltagare kan exempelvis vara antropologer som arbetar som handläggare, forskare, lärare, konsulter, rådgivare eller volontärer. Workshopdeltagarna inbjuds särskilt att fundera kring frågor som reflexivitet, professionalisering och engagemang.

7. Tillämpad etnografi och hållbar utveckling (arrangör: Katarina Graffman). Den komplexitet som omgärdar frågor kring miljö, ekologi och hållbarhet innebär att ett kulturanalytiskt perspektiv idag för många företag och organisationer är enda sättet att ta reda på hur människor förhåller sig till detta. Sessionen kommer att belysa hur olika antropologiska projekt genomförda i näringslivet bidragit till en mer hållbar utveckling inom olika verksamheter. Graffman inleder med att berätta om projektet "Med ekologi in i framtiden - en etnografisk studie om relationen mellan ekologisk mat, hälsa och miljö till Livsmedelsakademin".

8. Antropologi i barnomsorg och utbildning (arrangör: Åsa Bartholdsson). Antropologiska studier i det svenska utbildningssystemet har under 2000-talets första decennium uppmärksammats i såväl högre utbildning som i den svenska ungdomsskolan. Dessa studier bidrar till det som inom utbildningsvetenskap benämns som ”praktiknära forskning” och skapar fördjupad förståelse för de möjligheter som erbjuds genom etnografiska studier inom barnomsorgs- och utbildningsområdet. Till denna workshop inbjudes antropologer med ett intresse för detta fält (i Sverige och övriga världen).

9. Antropologi utanför den antropologiska miljön (arrangörer: Oscar Andersson & Torbjörn Friberg). Antropologi på hemmaplan i USA började inom ramen för vad som har kommit att benämnas Chicagoskolan. I skolan ingick såväl antropologer som sociologer som intresserade sig för olika dilemman och problem i det framväxande amerikanska samhället. En av de ledande personerna under skolans senare period (1930–1950-tal) var en idag mer eller mindre bortglömd socialantropolog vid namn W. Lloyd Warner som ledde Committee on Human Relations in Industry i Chicago under 1940-talet. Kommittén bedrev tillämpad forskning och var en fortsättning på human relation-skolan och bedrev privatfinansierade fältarbeten i bl.a. industrier, mentalsjukhus, restauranger och sjukhus. Forskningstraditionen kom senare att benämnas för industriantropologi och var ett sätt för antropologer att finna nya forskningsvägar utanför den etablerade akademiska kärnmiljön (Andersson 2003; 2007). I sin begynnelse var antropologin en disciplin som studerade ”den andre” på ett geografiskt och mentalt avstånd. De västerländska antropologerna studerade andra kulturer ofta med fokus på ett specifikt exotiskt fenomen: Malinowski studerade kula på Trobrianderna, Mead hade fokus på ungdomar och gender på Samoa emedan Evans-Pritchard riktade sin uppmärksamhet mot häxeri bland Azande. Den antropologiska disciplinens karaktäristika förändrades emellertid i samband med de postmoderna strömningarna under 1980-talet. En konsekvens av denna komplexa teoretiska och politiska period blev att antropologerna alltmer började studera den egna kulturen (Jackson 1987, Messerschmidt 1981). Frågan här är var vi befinner oss idag? Om vi har sett att många antropologer idag gör antropologi på hemmaplan kan vi samtidigt betrakta en liknande trend som uppstod under 40-talets Chicago, dvs. att många antropologer söker nya forskningsvägar utanför den etablerade akademiska miljön. Vad händer idag med det antropologiska ämnet då det bedrivs utanför dess egna disciplinära gränser? Vilken slags forskning bedriver antropologer idag när de befinner sig inom andra discipliner som sociologi, socialt arbete, folkhälsovetenskap, vetenskapsstudier, ekonomi etc.? Vilken slags antropologi återfinner vi idag på hemmaplan? Kom och presentera/diskutera din egen forskning om du känner dig marginaliserad inom den antropologiska miljön…

Konferensprogrammet utformas utifrån tillströmningen av presentationer och distribueras till SANT:s medlemmar i mitten av februari. I samband med detta lämnas också förslag till logi och uppgift om konferensavgift (för dem – förhoppningsvis alla – som deltar i konferensmiddagen på lördagskvällen den 27 mars). Utöver plenarföreläsning och de sessioner som blir av kommer programmet att rymma: (1) presentationer av nya avhandlingar och böcker (vänligen anmäl titlar och författare till alf.hornborg@hek.lu.se ); (2) nätverksmöte kring feministisk antropologi ; (3)doktorandforum; (4) SANT:s årsmöte; och (5) middag. För att lämna utrymme för resor till Lund inleds konferensen lördagen den 27 mars kl. 12 och avslutas dagen därpå kl. 17.